Lagar och förordningar

Reformerad avfallslagstiftning – detta gäller för kommunens avfallsplan

Nya regler förändrar förutsättningarna för kommunernas avfallsplanering. Men vad innebär förändringarna för arbetet mot nedskräpning – och vad behöver kommunerna göra nu?

Beslut om en reviderad avfallslagstiftning 

Den 1 juli 2026 genomfördes en genomgripande reformering av den svenska avfallslagstiftningen i syfte att harmonisera det nationella regelverket med EU:s avfallsdirektiv samt att öka resurseffektiviteten och materialåtervinningen.

I och med lagändringen har även ramverket för den kommunala avfallsplaneringen reviderats genom ändringar i miljöbalkens 15 kapitel samt i avfallsförordningen.

Kommunerna måste fortfarande ha en aktuell avfallsplan, men lagändringen innebär flera förändringar i hur arbetet ska gå till. Bland annat ersätts begreppet renhållningsordning, kraven rörande nedskräpning flyttas till förordningsnivå, och kommunens plan ska nu bara fokusera på det avfall som kommunen faktiskt har ansvar för.

Vilka är de nya reglerna för kommunala avfallsplanerna? 

Till att börja med - varje kommun är fortfarande enligt lag skyldig att ha en aktuell kommunal avfallsplan som ska antas av kommunfullmäktige. 

Vad gäller för nedskräpning? 

Tidigare tog Naturvårdsverket fram föreskrifter för vad de kommunala avfallsplanerna ska innehålla.  

Där stod det bland annat att ”Avfallsplanen ska innehålla mål och åtgärder för att förebygga och begränsa nedskräpning”. De föreskrifterna upphävs nu, och mål och åtgärder för att begränsa nedskräpningen styrs i stället av regler på förordningsnivå samt myndighetskrav. Så här står det numera i Avfallsförordningen:  

Varje kommun ska besluta om egna mål och åtgärder för att 
   1. förebygga avfall, och 
   2. begränsa nedskräpningen.

 

Kommunen ska informera Naturvårdsverket om de mål och åtgärder som har beslutats.

Andra förändringar: 

  • Aktualitetsprövning vart sjätte år: Kommunfullmäktige behöver nu endast pröva om planen är aktuell minst vart sjätte år (tidigare gällde minst vart fjärde år).

  • Samordningsmöjligheter: Avfallsplanen får numera uttryckligen samordnas med kommunens övriga planer inom miljö- och klimatområdet för att minska dubbelarbete.

  • Kommunen är skyldig att skicka en kopia av den beslutade avfallsplanen till tillsynsmyndigheten. Eftersom kommunen inte längre får utöva tillsyn över sina egna avfallsskyldigheter (jävsregeln), ligger tillsynsansvaret i stället på Länsstyrelsen, som använder planen som underlag i sitt tillsynsarbete.

  • Begreppet "Renhållningsordning" har slopats: De lokala föreskrifterna som förr ingick i renhållningsordningen kallas nu kort och gott för avfallsföreskrifter.

  • Det specifika lagkravet på att kommunen måste "ta hänsyn till" de synpunkter som kommer in under samrådet har tagits bort, eftersom denna skyldighet anses tillräckligt reglerad genom andra författningar.

  • Fokus är nu enbart på det avfall som kommunen faktiskt ansvarar för och har rådighet över.

  • Naturvårdsverket får rätt att begära in uppgifter från kommuner och verksamheter som behövs för att utforma avfallsplan och avfallsförebyggande program. Naturvårdsverket har också rätt att föreskriva om vilka uppgifter som ska lämnas som underlag till förslagen till den nationella avfallsplanen och det nationella avfallsförebyggande programmet. 

Övergångsregler för befintliga planer 

Kommunala avfallsplaner som har beslutats enligt de gamla reglerna (hittillsvarande 15 kap. 41–44 §§) fortsätter att gälla, men endast till och med den 1 januari 2029. Det innebär att kommuner som antog planer under till exempel 2025 kan låta dem löpa under den fyraårsperiod som de gamla reglerna föreskrev, men därefter måste en ny plan enligt de nya reglerna finnas på plats.  

Läs mer om lagen här. 


 

Se fler nyheter